Rikskuponger på bira?

Som socialliberal anser jag att de sociala grundfundament vi har i samhället såsom bidrag i olika former är oerhört essentiella för ett fungerande samhälle. Det får dock finnas gränser.

Det jag föreslår gynnar både samhället i kostnadsaspekter samt enskilda individers personliga välmående. Innan ni läser vidare vill jag bara tillägga att grova generaliseringar görs i texten och att jag självklart inte åsyftar till personer vilka kämpar för att bli av med sitt alkoholberoende och liknande. Vidare vill jag inte att det här skall relateras till alliansens hetsjakt på socialbidrag och sjukersättning etc.


Nu till själva grejen. Jag gick härom dagen och språkade med min vän Michael (vilken är upphovsmannen till idéen) och då stötte på några lokala a-lagare, vilket gav upphov till lite spekulationer hur deras situation skulle lösas. Jag började fundera på vad det är för mening att ge socialbidrag till alkolister vilka istället för att betala hyra, mat och personhygien lägger pengar på billig sprit. Det är ett oerhört irrationellt kugghjul att låta medborgare betala skatt till att några andra medborgare lägger pengarna på alkohol. Vad jag föreslår är att till personer vilka socialen har vetskap om att vara alkoholister och inte är intresserade av att söka jobb och liknande faktorer, delar ut matkuponger till istället.

Det kan tyckas paradoxalt att jag som liberal vill sätta upp restriktioner till vad folk får eller inte får göra med sina pengar. Men de facto, derasa pengar är skattefinansierade och skatt skall generellt gynna allmänhetens bästa vilket är motsatsen i många fall. Vidare gynnar det även vederbörande personers hälsa. Så rikskuponger eller liknande alternativ gynnar de mesta helt enkelt.

Samhällets och statens uppgift skall vara att skydda och värna om dess medborgare och inte att uppmana till alkolism. Så istället för att ge uteliggare/a-lagare ett par tusen i näven varje månad vilket används för att köra en runda på systembolaget, ge dem matkuponger så de kan köpa ordentligt med mat, betala räkningar och liknande istället så att fler slipper hamna på gatan.


Mattias Wallentin

Varför ska vi bojkotta OS i Peking?

Såvida jag inte är helt ute och cyklar så har jag förstått att det är en allmänt vedertagen åsikt i LUF att man tycker att Sverige ska bojkotta OS i Peking. Argumenten må vara slipade och retorisk korrekta, för inte finns det väl en liberal där ute som vill stödja en diktatur? Frågan är dock inte huruvida man vill stödja en diktatur eller inte, frågan är vad det är för följder man vill åstadkomma efter att rampljusen släckts från landet.

Med historieböckerna som facit så kan vi med enkelhet se hur dagens demokratier en gång varit vidriga diktaturer. Stegen mot demokrati har varit brokliga, men de har skett, till skillnad från i bl.a. Kina, vars demokratiska utveckling varit obefintlig. Men, vad vi kan dra för slutsatser är att vår egna demokratiska utveckling har skett hand i hand med ekonomisk framgång, global insyn och en individuell strävan hos befolkningen. I Kina finns den ekonomiska framgången, även om den är ojämnt fördelad så är den befintlig. Nästa steg är något som jag kallar för global insyn, d.v.s. påtryckningar från omvärlden. Det är väl kanske här min åsikt strider mot LUFs. Påtryckningar från omvärlden är inte en bojkott, då man stryper den lilla dialog som faktiskt existerar. Påtryckningar är ständiga debatter, slipad retorik och bojkotter mot regimen som sådan. En bojkott mot OS bidrar inte till någonting annat än att regimen inte ser anledning att ens sätta sig vid förhandlingsbordet igen.

Att väcka en individuell strävan hos en befolkning som lider av regimens ständigt vakande piska kan tyckas vara en omöjlighet. Kineserna har som bekant inte tillgång till fri media och många är lyckligt ovetande (?) om deras egen situation. De är även delvis omedvetna om vad som sker utanför Kinas gränser, vilka friheter vi faktiskt har rätt till i västvärlden osv. Just OS kan vara en väg genom denna barriär. Västerlänningar blir nyfikna på Kina, kineser blir nyfikna på oss. När vi har kommit till den punkten så har vi redan vunnit mycket. Det är en omöjlighet att begära någonting som man inte vet existerar.

Förutom ökad turism bidrar OS även till ökad handel. Att handla med en diktatur svider, men följderna är än viktigare. En ökad lokal handel ger bättre livsmöjligheter för den enskilda individen. Vad vi aldrig får glömma är att man inte kräver yttrandefrihet förrän man har mat på bordet.

Jag vill inte försvara Kinas regim eller deras legitimitet att behandla dess befolkning som de gör. Men efter min egen resa i Kina för drygt 2 veckor sedan insåg jag att detta faktiskt är vår chans. Nu är en miljon kineser i arbete med förberedelserna. De väntar med spänning på oss. Oppositionen har en liten, liten chans att göra sin röst hörd. Vi får inte slarva bort denna chans. Det är dags att sluta fördöma och börja handla.

Josefine Malmgren

Politiskt bundna fackförbund

I dagarna lanserade SIF (Svenska Industriförbundet) och HTF (Handelsmännens tjänstemannaförbund) sin fusion, Unionen, vilken kommer att bli sveriges näst största fackförening. Unionen har över en halv miljon medlemmar och kommer att bli en den enda egentliga konkurenten till LO. Lands Organisationen, (LO) är egentligen inte en fackförening utan en organisation för fackföreningar. Där ingår bland annat IF Metall, Byggarbetarförbundet, Mediafacket och Kommunal (sveriges största fackförbund) m.f.l. Jag kommer fortsättningsvis referera till LO som en enhet (läs ett fackförbund), för enkelhetens skull.

Nu till kontentan. Anledningen till varför Unionen är ett mycket bättre påfund än LO är tämligen uppenbar. Den är inte politiskt bunden. LO är ingenting annnat än en psynonym till Social demokraterna. Detta är inte bara ett provokativt påstående från en kontroversiell "ungliberal", utan kalla fakta. LO:s ledning består av gamla sossar och vice versa. Anja Lundby Wedin och Mona Sahlin skulle för all del kunna vara samma person. Det räcker att läsa de olika medlemsförbundens egna facktidningar för att innan du bläddrat till sida 2, indoktrinerats av borgarhat och socialdemokratisk försköning. Det skall för övrigt understrykas att politiskt bundna fackföreningar över lag är något förlegat och omodernt, men eftersom LO är den absolut största av dessa och den förening med störst politisk makt och dylikt, är det just den som kritiseras här.

Jag är övertygad om att i en förening med dryga 2 miljoner medlemmar är inte alla Social demokrater. Förmodligen är det en överhängande majoritet av LO:s medlemmar sosse-sympatisörer men de resterande medlemmarna är likväl de tvugna att betala samma avgifter (vilken en stor del går till social demokratiskt kampanjning och liknande). Förmodligen är majoriteten* av Unionens medlemmar sympatisörer med alliansen, men likväl står förbundet objektivt. Det är solidaritet, en term LO verkar tro de har patent på.

Ett fackförbund skall se till sina medlemmars bästa och inget annat. Även om det ter sig så att LO-medlemmarnas bästa ofta står i linje med Social demokraternas politik, är det absurdum att utgå att så alltid skulle vara fallet.

I Svenska Akademins Ordbok, står det följande under Fackförening :
organiserad sammanslutning av (en orts) till samma fack l. fackgrupp hörande lönarbetare med syftemål att tillvarataga gemen­samma intressen beträffande arbetsvillkoren o. att söka höja arbetarklassen i ekonomiskt o. kulturellt hänseende.

Jag ser inte att ett fackförbund som står i direkt allians med Social demokraterna ser till sina medlemmars bästa, utan endast sossarnas bästa. En arbetare och en socialdemokrat är inte synonymer även om LO och S är det.

Jag kopplar instinktivt till Sovjet eller annan valfri socialistisk diktatur när det största partiet och den största fackorganisationen går hand i hand. För valfrihet, objektivitet och arbetarnas bästa! Bojkotta LO!

Mattias Wallentin


*Notera att dessa generaliseringar är mina, byggda på personlig uppfattning och har noll statistisk bakgrund eller bevisad substans

Stora tänkvärda ord

"Konservatismen vill ha rätt åt alla, men bara efterrätt åt endel"
Lars Leijonborg

”De nya radikalernas värsta fiender är de gamla liberalerna.”
Lenin

”Det tredje rikets verkliga fiende är liberalismen.”
Adolf Hitler

”Gentemot liberalismens läror intar fascismen en absolut avvisande hållning såväl på det politiska som på det ekonomiska området.”
Benito Mussolini

”Liberalismen är ytterst skadlig i ett revolutionärt kollektiv. Den är ett frätämne som fräter bort enheten, undergräver sammanhållningen, orsakar likgiltighet och skapar splittring. Den är en mycket dålig tendens.”
Mao Zedong

"Hur långt är avståndet mellan medborgarna och politikerna?
- 2.94 meter. Avståndet från TV:n till soffan i ett svenskt normalhem."
Kent Asp

"Dåliga politiker väljs av goda medborgare som avstår från att rösta."
George Jean Nathan

"Det är roligare och nyttigare att genomleva en revolutions erfarenheter än att skriva om dem."
Josef Stalin

"Författningen är ett verktyg för att säkerställa att de härskande inte missbrukar sin makt."
John Stuart Mill




Moa Grankvist
Liberal utav bara fan.



(Medlemmar i LUF är inte automatiskt medlemmar i Folkpartiet. Jag är inte folkpartist. Inga påhopp angående andra partiers eller förbunds ställningstaganden, tack.)

dagens citat

I Tempus, angående valet i Ryssland:

"Demokratin är död, men politiken lever".

Alldeles skrämmande sant.


Förtryck, klåfingrighet, förmynderi, maktcentralisism, you name it. Den säljs i en slipad förpackning, Vladimir Putin heter den. Och den är billig, jävligt billig.

En seger för Venezuelas befolkning

Äntligen! Maktkåta Hugo Chaves, Venezuelas så kallade president, led den 2 december sitt första nederlag i landets valrörelse. Chavez hade lagt fram en ny reform till landets grundlag, som innebar att han skulle kunna bli omvald hur många gånger som helst.

Men oppositionen vann. En liten procentenhet satte stopp för ett enormt problem. Förhoppningsvis är detta slutet på Chavez karriär och startskottet för en friare och demokratiskare utveckling av landet.

Chavez och hans politik stinker.
Den stinker diktatur.
Den stinker förtryck.
Den stinker Castro.

Jag kan inte uttrycka det bättre än kung Juan Carlos;
Håll käften Chavez!

Josefine Malmgren

Ha en god kapitalistisk jul!

Den här tiden på året snackas det febrilt om kommersialismen och det glömda julbudskapet ifrån cyniker och bittra gråsossar (generalisering utan dess like, ja).

Men låt oss reflektera lite över det här. När man köper en vara gör man många människor en välgärning, kanske helt omedvetet, (jag talar givetvis inte om barntillverkade produkter). Få saker har utvecklat länder och fört upp nationer från misär till välstånd i den utsträckning kapitalismen har gjort. Jag menar på att handel och kapitalism är absoluta fundament för att ett samhälle överhuvud taget skall kunna få någon form av ekonomiskt välstånd. Därför är kommersialismen ett oerhört kärleksfullt ting i sig.

För några dagar sen läste jag en oerhört tänkvärd insändare i Metro. Det var någon som påpekade just det här. Om jag kan erinra mig rätt använde han Zambia och Sydkorea som exempel. För drygt 50 år sedan var båda de här länderna oerhört fattiga och hade kass BNP, HDI, ja, you name it. Och trots att Zambia fått tiofallt så mycket bidrag som Sydkorea idag är Sydkorea tiofallt rikare.

Kontentan är, julhandla bort fattigdomen. Skit i de bittra cynikerna. Inget är så kärleksfullt som att hjälpa människor ifrån fattigdom. Jesus i all ära, men han ger inte människor mat på bordet för det, det gör kapitalismen.

Mattias Wallentin