Bibeln i ena handen och revolvern i den andra. Hyckleriets institution

Vad du ungen som ville men inte vågade säga åt de större kidsen på skolan när de satte sig över någon och behandlade de andra ungarna illa? Såg du orättvisorna men vågade eller orkade inte gör något åt det? Skolan är inte det enda området där större sätter sig över mindre. Inte heller är det, det enda området där fler bör säga ifrån. Som humanist (och kanske smått naiv) går jag i tron om att någon form av solidaritet genomsyrar de flesta människors mentalitet. Jag bevisas motsatsen gång på gång. På vardagssocialt, nationellt och internationell plan.

Som svensk liberal är jag absolut förespråkare av fri rörlighet, fritt kapitalflöde och rivandet av handelshinder. Kort sagt, en EU-vän. Därför blir jag moraliskt indignerad när EU i form av finansiell superstat sätter sig över och fryser ut de mindre priviligerade länderna i världen. Jag har länge vart besviken över det faktum att man satt upp så ofantligt höga tullmurar mot Afrika och deras export av jordbruksprodukter. I det fallet kan vi skylla främst på fransmännen. Eftersom EU var pådrivande till bland annat GATT-avtalen, och rent allmänt proklamerar fördelarna med frihandel är deras nyliga höjda tullmur mot brasilianska köttprodukter inget annat än hyckleri i dess renaste form. I detta fall kan vi tacka (främst) de irländska köttproducenternas lobbyverksamhet för dyrare kött och fattigare bönder i Brasilien.

De nya handelshindren missgynnar inte bara de brasilianska böndernas, slaktarnas och exportörernas ekonomi och möjlighet till ökat ekonomiskt välstånd, utan även hela EU. Utom möjligtvis de irländska slaktarna. Det man i praktiken gör, är att ta resterande människor i EU:s pengar till att finansiera ökade tullmurar. Samtidigt som resurser läggs på detta förlorar vi de relativa fördelarna. Alltså, de överskott av pengar som vi kan spendera på annat då vi köper billigare brasilianskt kött. På sikt skall totalt importstopp råda. Summa summarum av de praktiska konsekvenserna är: 1, Brasilien kommer förlora oerhörda ekonomiska resurser, vilket i sin tur leder till ökad fattigdom. 2, Ofantlig prisökning av kött, 30 % prisuppgång på ”ädlare kött” och nötköttet kommer vara 1520 % dyrare än föregående år (Johan Hållbus, VD North Trade, DN Ekonomi). Uppenbarligen gynnar det få och missgynnar massor.

Både EU:s veterinärråds inspektion samt svenska livsmedelsmyndigheter och svenska konsumenter har konstaterat att brasilianska köttprodukter håller en mycket hög kvalité. När det kommer till att konsumenterna konstaterat detta menar jag att det är bara att kolla på kapitalismens grundmekanismer, utbud och efterfrågan. Om nu brasilianskt kött vore så horribelt skulle det rimligtvis inte konsumeras i den omfattning som det gjorts.

Historien verkar upprepa sig. Starka sätter sig över svaga. Kontentan är lika klyschig som den är uppenbar. Reagera.

Mattias Wallentin

Feminism - Världens mest urvattnade begrepp

Jag var i helgen på Universitet Liberal med LUF och lyssnade på en rad spännande, och en del mindre spännande föreläsningar. Temat för helgen var noll tolerans. Något som inte övrrensstämmer med alla föreläsare.

Det är så otroligt viktigt och politiskt korrekt för både folkvalda politiker och "vanliga människor" att idag vara feminister. Definerar man sig inte som detta riskerar man allmän lynchning eller politiskt självmord. Således gör det, det här inlägget lite mer intressant. För att återknyta då till helgens event kan jag förtälja att det var en föreläsare där som i princip gjorde mig mörkrädd. Jag kan inte erinra mig namnet. Han talade i alla fall om manlighet och normer kring detta. Inte helt oväntat var slutsatserna negativt. Summa summarum av hans föreläsning var att män i allmänhet upprätthåller en del vidriga normer samt att de flesta män har groteska fantasier och dylikt kring våldtäkt och kvinnomisshandel. Han fortsatte att påpeka att gränsen mellan vad som är allmänt accepterat och inte i "grabbgänget" ofta är hårfint. Att säga att man låg med en 15-åring belönas med high five medans att samma scenario med en 12-åring väcks med avsky. Men egentligen vill alla män det.... Samma princip togs upp med våldtäkt och kvinnomisshandel. Gränsen mellan fantasi och utförande var de sista 5 % enlig personen ifråga. Det värsta var egentligen inte själva föreläsningens kontenta, utan snarare att ingen reagerade. Snarare fick han medhåll från publiken. Ska man skratta eller gråta? Min spontana fråga rent efter blev att, om jag hade hållt ett föredrag om hur negativa typiskt kvinnligt beteende är betraktas jag som en mansschovinist och ett svin.

En annan föreläsare (kan inte heller erinra mig hennes namn) höll däremot ett betydligt bättre föredrag. Hennes poäng var att samhället och rättsväsendet har en väldigt tragisk och cynisk syn på män när det kommer tll våldtäkt. Hon räknade upp en rad fall där män friats ifrån våldtäkt på grund av de vart sexuellt upphetsande och inte "vetat vad de gjort". Skrämmande. Vad det indirekt säger om rättsväsendets syn på män är att män är någon form av morbid best med en sexualdrift utan motstycke. Återigen, skall man skrata eller gråta?

Ett tredje exempel på en snedvriden syn på könen är vården. Det är tillåtet och rekomenderas till och med för kvinnor att göra mamografitest för att utröna om personen i fråga har bröstcancer eller ej. Inget negativt i sig. Däremot är det tämligen förunderligt att samma fenomen inte dyker upp gällande män. Prostatacancer är något som skall undersökas om risk för tumör har utvecklats. Ingen uppmuntring till det annars, trots att det är den absolut mest frekvent förekommande formen av cancer i Sverige. Det i sin tur kan man återknyta till "Rosa bandet-kampanjen". Visst finns det blå bandet mot prostatacancer. Men jag menar seriöst, hur många på stan' ser ni med det eller hur mycket mediapådrag får det?

När man säger att man inte bekänner sig till feminism får man (förutom långa blickar) en väldigt skeptiskt mentalitet riktad mot sig, plus spontanfrågan om man inte är för jämställdhet? Sist jag kollade var inte dessa termer antonymer. Feminism har blivit så urvattnat att det är för mig oförstårligt att folk kallar sig detta. Vi har haft ROKS-skandaler, vi har haft FI och vi har haft hela sveriges politiska elit. Sorgerligt.

Jag är för jämställdhet. Jag är för lika lön för lika arbete och jag är för lika för lagen. Men jag är inte för att man i feministdebatten glömmer cirka 3 miljarder människor (hint, kön med penis). Jag är inte heller för att man kategoriserar människor så oerhört grovt att man säger att ett helt kollektiv är strukturellt underordnat ett annat. Jag är på det stora hela inte mycket för konspirationsteorier.

Mattias Wallentin

Sporadiska vänstern.

Generellt sett gillar jag inte den klassiska indelningen av vänster och högerskalan. Jag gillar inte heller att generalisera och kategorisera människor in i grupper. Ibland tycks det dock oundvikligt. Således kommer förmodligen nedanstående krönika uppfattas som väldigt provokativ och överdrivet generaliserande, då jag kommer använda termen "vänstern". Därför vill jag att ni tar i beaktning att när jag refererar till ovanstående term, menar jag mainstream-vänstern' och inte seriösa politiker. Vidare vill jag belysa det faktum att när diverse ideologier kritiseras, är det inte, insatta, intresserade och människor som strävar efter förändring som kritiseras. Nåja. Min högst personliga definition av mainstream-vänstern är ungdomar som tycker det är kul att protestera mot lite allt möjligt och aldrig missar en chans att yppa sitt missnöje mot "systemet".

Jag tror inte att vänstern menar illa när man protesterar mot orättvisor. Dock tror jag inte att deras missnöje bottnar i något annat än en modernmentalitet mot saker man skall protestera mot och ogilla om man är "vänster". Alla politiska subkulturer och falanger kantas självklart av normer. Är man "nationalist", älskar man sitt land och anser att svenskfientlighet är det största hotet mot ett samhälle. Är man moderat är det kutym att driva med sossarna och det är inte ovanligt att se kommunister i varenda buske. Det går att hitta normer som är förkastliga hos i princip alla ideologier och politiska grenar. Men inte i någon annan falang är de så signifikanta som hos vänstern.

Något av det absolut populäraste och roligaste för vänstern att kritisera är USA. Rent allmänt är det i dessa tider ett tämligen frekvent förekommande fenomen hos människor att kritisera världens enda supermakt. Jag förstår att det läggs vikt vid USA och jag anser inte själv att det är ett land som alltid agerar moraliskt rätt och riktigt. Men i vänsterns ögon är USA Hin Håle personifierad. Istället för att se på det nuvarande, globala realpolitiska läget kritiserar man blint USA. Istället för att engagera sig mot andra (ofta mer omfattande) internationella händelser sparkar man på ”kapitalisterna”. Ta Sudankrisen till exempel. Både Ryssland och Kina lägger sina veton i säkerhetsrådet mot att gå in med en militär styrka och stabilisera läget då vederbörande länder har omfattande avtal med Sudan när det kommer till Olja och Vapen. Vart är vänstern?

En annan klassisk favorit att kritisera, och öppet förkasta är staten Israel. Och återigen, jag anser inte heller att Israel alltid agerar rätt och riktigt. Exempelvis är ockupationen av Gazaremsan och Västbanken inget jag hurrar för. Men återigen, Israel och USA är kompisar. Självklart skall dessa kapitalister och sionister förtäras av helvetets eldar, enligt vänstern. Ser man andra pågående ockupationer och orättvisor. Naturligtvis inte. Ta Kinas ockupation av Tibet till exempel. Buropen mot Kina från vänsterhåll skallar inte precis högt. Vart är vänstern?

Vi kan hitta liknande mönster i mångt och mycket hos vänstern. Jag motsätter mig inte vänsterns rätt att protestera mot orättvisor. Jag motsätter mig att vänstern ser saker patologiskt svart på vitt. Det finns sådana utpräglade mönster man skall följa om man skall vara ung och vänster (läs, ej ungvänster).

I slutändan kanske denna bittra krönika ändå kanske är hoppfull. Hopfull hos förändring och ökad medvetenhet hos just det, vänstern!

Mattias Wallentin