Generellt sett gillar jag inte den klassiska indelningen av vänster och högerskalan. Jag gillar inte heller att generalisera och kategorisera människor in i grupper. Ibland tycks det dock oundvikligt. Således kommer förmodligen nedanstående krönika uppfattas som väldigt provokativ och överdrivet generaliserande, då jag kommer använda termen "vänstern". Därför vill jag att ni tar i beaktning att när jag refererar till ovanstående term, menar jag mainstream-vänstern' och inte seriösa politiker. Vidare vill jag belysa det faktum att när diverse ideologier kritiseras, är det inte, insatta, intresserade och människor som strävar efter förändring som kritiseras. Nåja. Min högst personliga definition av mainstream-vänstern är ungdomar som tycker det är kul att protestera mot lite allt möjligt och aldrig missar en chans att yppa sitt missnöje mot "systemet".
Jag tror inte att vänstern menar illa när man protesterar mot orättvisor. Dock tror jag inte att deras missnöje bottnar i något annat än en modernmentalitet mot saker man skall protestera mot och ogilla om man är "vänster". Alla politiska subkulturer och falanger kantas självklart av normer. Är man "nationalist", älskar man sitt land och anser att svenskfientlighet är det största hotet mot ett samhälle. Är man moderat är det kutym att driva med sossarna och det är inte ovanligt att se kommunister i varenda buske. Det går att hitta normer som är förkastliga hos i princip alla ideologier och politiska grenar. Men inte i någon annan falang är de så signifikanta som hos vänstern.
Något av det absolut populäraste och roligaste för vänstern att kritisera är USA. Rent allmänt är det i dessa tider ett tämligen frekvent förekommande fenomen hos människor att kritisera världens enda supermakt. Jag förstår att det läggs vikt vid USA och jag anser inte själv att det är ett land som alltid agerar moraliskt rätt och riktigt. Men i vänsterns ögon är USA Hin Håle personifierad. Istället för att se på det nuvarande, globala realpolitiska läget kritiserar man blint USA. Istället för att engagera sig mot andra (ofta mer omfattande) internationella händelser sparkar man på ”kapitalisterna”. Ta Sudankrisen till exempel. Både Ryssland och Kina lägger sina veton i säkerhetsrådet mot att gå in med en militär styrka och stabilisera läget då vederbörande länder har omfattande avtal med Sudan när det kommer till Olja och Vapen. Vart är vänstern?
En annan klassisk favorit att kritisera, och öppet förkasta är staten Israel. Och återigen, jag anser inte heller att Israel alltid agerar rätt och riktigt. Exempelvis är ockupationen av Gazaremsan och Västbanken inget jag hurrar för. Men återigen, Israel och USA är kompisar. Självklart skall dessa kapitalister och sionister förtäras av helvetets eldar, enligt vänstern. Ser man andra pågående ockupationer och orättvisor. Naturligtvis inte. Ta Kinas ockupation av Tibet till exempel. Buropen mot Kina från vänsterhåll skallar inte precis högt. Vart är vänstern?
Vi kan hitta liknande mönster i mångt och mycket hos vänstern. Jag motsätter mig inte vänsterns rätt att protestera mot orättvisor. Jag motsätter mig att vänstern ser saker patologiskt svart på vitt. Det finns sådana utpräglade mönster man skall följa om man skall vara ung och vänster (läs, ej ungvänster).
I slutändan kanske denna bittra krönika ändå kanske är hoppfull. Hopfull hos förändring och ökad medvetenhet hos just det, vänstern!
Mattias Wallentin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar