Såvida jag inte är helt ute och cyklar så har jag förstått att det är en allmänt vedertagen åsikt i LUF att man tycker att Sverige ska bojkotta OS i Peking. Argumenten må vara slipade och retorisk korrekta, för inte finns det väl en liberal där ute som vill stödja en diktatur? Frågan är dock inte huruvida man vill stödja en diktatur eller inte, frågan är vad det är för följder man vill åstadkomma efter att rampljusen släckts från landet.
Med historieböckerna som facit så kan vi med enkelhet se hur dagens demokratier en gång varit vidriga diktaturer. Stegen mot demokrati har varit brokliga, men de har skett, till skillnad från i bl.a. Kina, vars demokratiska utveckling varit obefintlig. Men, vad vi kan dra för slutsatser är att vår egna demokratiska utveckling har skett hand i hand med ekonomisk framgång, global insyn och en individuell strävan hos befolkningen. I Kina finns den ekonomiska framgången, även om den är ojämnt fördelad så är den befintlig. Nästa steg är något som jag kallar för global insyn, d.v.s. påtryckningar från omvärlden. Det är väl kanske här min åsikt strider mot LUFs. Påtryckningar från omvärlden är inte en bojkott, då man stryper den lilla dialog som faktiskt existerar. Påtryckningar är ständiga debatter, slipad retorik och bojkotter mot regimen som sådan. En bojkott mot OS bidrar inte till någonting annat än att regimen inte ser anledning att ens sätta sig vid förhandlingsbordet igen.
Att väcka en individuell strävan hos en befolkning som lider av regimens ständigt vakande piska kan tyckas vara en omöjlighet. Kineserna har som bekant inte tillgång till fri media och många är lyckligt ovetande (?) om deras egen situation. De är även delvis omedvetna om vad som sker utanför Kinas gränser, vilka friheter vi faktiskt har rätt till i västvärlden osv. Just OS kan vara en väg genom denna barriär. Västerlänningar blir nyfikna på Kina, kineser blir nyfikna på oss. När vi har kommit till den punkten så har vi redan vunnit mycket. Det är en omöjlighet att begära någonting som man inte vet existerar.
Förutom ökad turism bidrar OS även till ökad handel. Att handla med en diktatur svider, men följderna är än viktigare. En ökad lokal handel ger bättre livsmöjligheter för den enskilda individen. Vad vi aldrig får glömma är att man inte kräver yttrandefrihet förrän man har mat på bordet.
Jag vill inte försvara Kinas regim eller deras legitimitet att behandla dess befolkning som de gör. Men efter min egen resa i Kina för drygt 2 veckor sedan insåg jag att detta faktiskt är vår chans. Nu är en miljon kineser i arbete med förberedelserna. De väntar med spänning på oss. Oppositionen har en liten, liten chans att göra sin röst hörd. Vi får inte slarva bort denna chans. Det är dags att sluta fördöma och börja handla.
2 kommentarer:
För mig är en bojkott inte det rätta hjälpmedlet till upplösa diktaturen kina. Man har bojkottat olympiader förut och det händer inget!
Nä jag tycker texten är bra, men jag saknar en lite detalj. Hur många journalister kommer att komma till kina under os? Ett par tusen kanske. Jag tror att det är en enorm changs för massmedia att få en klar och oberoende bild av Kina. Och jag hoppas att staten inte hinner lägga sig i ett snokande journalistarbete. och om dom gör det så kan ju en debatt skapas om kinas fria media..
Men det finns även en annan sak.
Kina har press på sig att vinna en medalj på hemmaplan. Och os medaljörer har förendra värden..
John Carlos mexico 1968.
Du säger "Jag tror att det är en enorm changs för massmedia att få en klar och oberoende bild av Kina". Har det inte sagts att journalister inte kommer ha någon som helst pressfrihet? Jag är ytterst tveksam till att det då kommer att ges en oberoende bild av Kina.
Skicka en kommentar